mattjat

Sägs det i alla fall. Min älskade sambo gör allt för att få mig leva tills jag är hundra.
Idag när han kom hem från jobbet händer detta:
S: Jag ska åka ner på byn och kolla några däck och köpa fikabröd till jobbet i morgon... 
H: Ja men vad bra, då kan du köpa en vitlök  tills i morgon när vi ska äta tacos också. Och ett par liter mjölk.

Han åker, dröjer lite längre än jag trodde och då maten var klar började jag äta.
Han kommer hem, packar ur påsen, lägger vitlöken på bänken och frågar om den är tillräckligt stor.
H: Klart den är, jag ska ju bara ha en klyfta.
Jag fortsätter äta och S också. När middagen passerat och jag ska till att göra mig i ordning för friskis ser jag påsen med löken på bänken, tar upp den för att lägga in den i kylen och vad ser jag.....EN CHAMPINJON!!!!
En ynka stackars liten champinjon och jag garvar så jag inte kan stå på benen. HAHAHA....slänger ner mig i fåtöljen med svampen i näven och får inte fram ett ljud. Stefan garvar precis lika mycket och undrar i mitt stilla sinne om han är helt fläng i huvet som inte ser skillnad på en lök och en svamp.... Meeen, jag inser snart att han bara jävlas med mig och har köpt BÅDE en vitlök och en champinjon. Nu skrattar han förstås ännu mer och jag frågar om champinjonen ens gav utslag på vågen i affären?! Jodå, 0,98:- fick han betala för skämtet!!
Vid det här laget har jag skrattat så gott att mina stackars magmuskler gjorde sig påminda igen efter förra veckans gympa vilket inte var så kul sådär en kvart innan dagens pass. Men det gick bra i alla fall...

Jag skulle verkligen velat se minen på kassörskan när det kommer en snubbe och köper EN champinjon och EN  vitlök. Hon om nån måste ju tro att han inte visste vad som var vad.