mattjat

...får man det? Eller gnälla, jag vet inte...jag blir mest ledsen faktiskt.
Anja har ett jättefint lekrum som hennes moster har inrett i Hitta Nemo/havs-tema. Såg ut så här när det var nygjort, nu är där lite mer grejor...

              

Skattkistan där hon har de flesta av sina leksaker, fiskenätet som fångat upp alla gosedjur (kan säga att det är så gott som fullt där numer), hennes myshörna med massor av kuddar och mobilen som förut hängde ovanför och så hennes hemmasnickrande spis/bänk gjord för att hon ska kunna sitta i sin stol och ändå nå fram till alla husgeråd och disk-prylar. Anja är inte så mycket i sitt rum och leker, av förklarliga skäl. Nog för att hennes assistenter är med henne där ibland, men det blir ändå inte så ofta. Bland hennes kompisar är rummet jättepopulärt och det gläder mig. Likaså de som hälsar på oss för första gången som överöser oss med beröm för det fina lekrummet. Det är roligt att höra, även om jag inte kan ta åt mig äran för speciellt mycket därinne...

De flesta barn som är här och leker är jätteduktiga att plocka undan efter sig. Själklart förstår jag att alla grejer inte hamnar på rätt ställe, men de har i alla fall gjort sitt bästa. Vissa däremot bara tackar för sig och så ser det ut som en tromb dragit förbi därinne. I bästa fall bara därinne och inte i halva huset dessutom...
Det är ju ganska fort gjort att röja upp ändå, men gud ska veta vad jag önskar att det är mitt eget barn jag städar upp efter. Det skulle jag gladeligen göra flera gånger om dagen om det vore så. Men nej. Men jag vet inte, kasnke är det jag som inte förstår hur barn egentligen leker? Man kanske ska vålda sig igeom allt som finns för att alltid ska ha det nån annan leker med så man kan slita sönder det? Jag har ju som ingen erfarenhet av min egna dotter vad gäller barnlek nuförtiden. Fast jag tror mig ha ganska stor barnvana ändå...
Som nu senast när stormen Gudrun tydligen dragit förbi så gick locket till kistan (gammal ameriakkoffert som inte direkt var billig)) sönder totalt i gångjärnen. Trots att locket av säkerhetsskäl satt fast i väggen och inte gick att stänga har ett barn våldat så pass att h*n lyckats få igen det. Fästanordningen i väggen sitter kvar, men gångjärnet som var fäst i trä:et inuti kistan var ju inte förstärkt så där sprack det hejvilt:-( Nu står kistan där med locket igenstängt och jag hoppas för allt i världen att det går att laga (som pappan i huset får prova med)
Sedan detta hände har jag inte tagit mig för att städa darinne förrän nu ikväll och om inte det gjorde mig ledsen då, utan mer förbannad så blev jag det nu ikväll. En fastlimmad mössa på en docka är avsliten, verktygslådan som Anja fått av sin pappa låg i flera delar. Ja, innehållet förstår jag att det inte är så lätt att hålla där det ska, men själva lådan. Locket lyckades jag få dit på plats igen trots att nån måste ha klivit på den för den var så sned, men sedan äs själva stäng-spännet bortslitet med=(  Anjas glittriga pompoms har nog snart inget glitter kvar eftersom dess trådar ligger typ överallt på golvet. Vad GÖR ungarna med sakerna? Ja jag skriver ungar för just nu står inte dessa varelser speciellt högt på min lista...Suck

Jag hoppas att detta inte avskräcker mina vänner med barn att komma och hälsa på, för som sagt, de flesta gånger städas det undan och hålls koll på barnen när de leker, men jag var bara tvungen att få skriva av mig lite. Förlåt...

Kvällen lider mot sitt slut, det är tomt i vinglaset, solen har gått ner, de sista raderna i boken är lästa, men pilutta dig; Det kommer en ny dag i morgon!
De sista raderna lästes ikväll ur biografin om Astrid Lindgren; "Astrids bilder"...sicken behaglig manniska det var. Så stark, så stor, men ändå så mänsklig. Det är inte utan att man önskar man kunde fått var med på ett hörn där på Näs i Vimmerby i början av förra seklet. Fått vara en av förebilderna till nån avv alla dessa figurer och filurer hon hittat på genom tiderna. Hmm, jag undrar vem jag skulle ha velat vara? Madicken kanske...fast henne hade hon ju redan en förebild till... Tjorven då? Ja, kanske.
Boken besrkiver på ett smått humoristiskt sätt Astrids alla skeden i livet. Hur hennes föräldrar Hanna och Samuel Agust träffas, hur hon själv växer upp bland sprättande höns och steniga kohagar. När hon som 18-åring blev gravid med chefen på tryckeriet och hur hon i sin ensamhet födde sonen Lasse på en sjukhus i Köpenhamn. Hur hon lämade sonen hos fosterföräldrar där, medan hon hankade sig fram på kontoren i Stockholm som stenograf. En tredjedel av månadslönen var vad hon fick ge för en tur- och returbiljett till Köpenhamn varje gång hon hälsade på sonen...
Den berättar även hur hon kämpade med sitt körkort som hon slutade använda efter ett par år när nära och kära äntligen lyckats intala henne om att cykeln var ett säkrare fortskaffningsmedel för henne...
Eller hur hon på senare år varje dag ringde sin ena syster på fm och den andra på eftermiddagen. Ofta börjades samtalen med orden "Döden, döden" för då var det smatalsämnet avklarat sedan! Haha...
Hennes politiska inställning, om sagan om pomperipossa som betalade 102% i skatt som fick politiker att se svart medan debattörer mer än gärna publicerade hennes historia.
Om hennes kärlek till barn och hur illa berörd hon blev när hon visste att ett barn for illa någonstans i världen.
Jaa, nu har jag snart redogjort för hela boken, men vad gör det... Bilderna kan jag ju inte återge och bara dom gör boken värd att ta i sina händer. I tre kvällar har jag nu suttit med den i knät och plöjt sida upp och sida ner. Nu är det nästan sogligt att den är slut. Men jag har nästan blivit sugen att läsa hennes verk igen, om än inte Anja är intresserad så läser jag väl dom för min egen skull. Och det gör man ju inte på en kaffekvart!

         m.flera m.flera

Såklart,de gör ju bara sitt jobb...men om de stackarna kunde lyssna nån gång också och inte bara prata. Idag har det ringt två gånger... lägg märke till då att vi tillhör NIX.. Första gången var det en övertrevlig kille som tydligen trodde han kände mig för varför skull han annars tilltala mig med mitt förnamn flera ggr och typ; Men Helena, oss emellan.... osv. Å då vill karln pracka på mig trosor!!  - Det är inget köptvång, bara ett provpaket eftersom din man tidigare provat våra kalsonger och var så nöjd!
Men hallå, han köpte ETT par och sa sedan upp abonnemanget!! Skitnöjd...
- Nejtack, jag vill inte ha några trosor.
- Nä jag förstår att du är nöjd med dom du har Helena, men detta är inget köptvång, bara ett prova påpak...
-Men jag VILL inte ha några trosor.
- Men Helena, det är ju bara ett test, så vilken färg föredrar du? Svarta eller vita?
- Jag SKA inte ha några trosor av dig!  Tack och hej!
Skulle banne mig ha sagt att jag inte använder trosor alls!!

Senare ringer Manne från MrMusic och vill tacka gamla medlemmar med en jubileumsskiva.
-Nej tack, jag vill inte ha nåt från MrMusic.
-Jag ringer väl inte och stör?
-Det spelar ingen roll, jag ska inte ha nån skiva.
-Men det här handlar ju inte om nån prenumeration, bara en gåva från oss som tack för att du har varit tidig....
- Men jag vill inte ha nån skiva från er.
- Du förbinder dig inte till någonting...
-Jag vill inte HA nån skiva!
-Så du lyssnar inte på dansband längre?
-Nä.
-Så vad lyssnar du på då?
-Radio.
-Men då kan jag byta ut den här skivan mot ett samlingsalbum med de allra senaste låtarna...
-Jag vill inte ha nån skiva.
-Du förbinder dig som sagt inte till nåt. Det enda du betalar är pack och porto...
-JAG ska INTE ha nåt från MRMusic. Hejdå!
- Men, men...
-HEJDÅ!

Suck!! Jag ska ALDRIG ta ett jobb som telesäljare, påminn mig om det om jag någonsinn kommer på tanken!

Det har faktiskt blivit lugnare på telefonfronten sedan vi gick med, men däremot har det ju börjat ringa på mobilen istället. Men det problemet tar vi då!

Dagens middagstips då: Caecarsallad med kyckling.
Har inte haft nån vidare matlagningsinspriation på flera dagar, har ätit potatis och  matjessill med gräddfil och klippt gräslök i två dagar och idag blev det som sagt sallad. För husfridens skull och arbetarkarln gjorde jag dock en laddning spagetti och köttfärrssås igår så han får äta av det idag med.
Själv har jag fått dem på ICA att ta hem felix cecardressing så nu slipper jag kladda med sardeller och skit för att få till egen. Och den där FELIX, han är jädrigt duktig på att göra cecardressing, mycket bättre än mig!

Så...
Riv lite sallad på en tallrik, jag hade romansallad och krispsallat. Riv över lite parmessanost, på med brödkrutonger och toppa med en nystekt, skivad kycklingfilé som du kryddat med salt och peppar. Ringla över lite av FELIX godsaker och varsågod, ät och njut!



Jag hade ju kunnat fota några av bullarna, morotskakan eller brysselkexen jag bakade igår. Men det gjorde jag inte. Inte förevigade jag plåten med hallon och vit chokladmuffinsen jag bakade på förmiddagen idag heller...

Men kanske Carola lägger ut en bild sedan hon var här och fikade idag...

Hos henne kan du förresten vara med och tävla om en DUVEMO-mössa... kolla här!

Dock inte jag denna gång, en gång får allt räcka. Nä igår fick vi sitta på åskådarplats när Hanna och Tomas tog första steget in på äktenskapets väg. De var såååå fina! Och vilken fest sedan... var inte hemma förrän kvart över 4 i morse så jag är allt lite seg idag. Och ont i tassarna. Dock inte bakis, bara trött. Hur känns det att vara bakfull? Har faktiskt aldrig varit det ja... Tror jag. Vet ju inte eftersom jag inte vet hur det känns. Men knappast räknas trötthet som bakfylla.
Undrar hur brudparet har det idag då? Hur länge måsta man vänta innan det är legalt att ringa och störa?Jag vill ju höra allt ur min bästaste väns synvinkel också.
Frågan är ju nu, vad ska vi fylla våra dagar med nu när vi inte har några fler bröllop att planera? Någon som ska te å gefte seg som behöver en hjälpande hand?
I gårdagens festprogram presenterades jag som mat- och bak-kunnig som gärna delar med sig av recepten här på bloggen, men jag vete tusan hur stor sanning det låg i det. Är väl inte speciellt många recept dokumenterade här. Just nu har jag dessutom ingen matlagningsinspiration alls. Noll. Nada. Finito. Men det kanske är den biten en får börja jobba på nu då... Fast inte idag. Men ok, här kommer dagens middagsrecept:

Ett par kalla kokta potatisar
3 överblivna grillkorvar
En näve coops köttbullar
Smör att steka i
Ev kanske ett par vändstekta ägg

Tärna/bita/skär allt i lagoma bitar. Bryn smöret i en panna. Släng ner allt och fräs på tills det är varmt. Stek dom eventuella äggen.
Simsalabim! En restpytt är klar!

Tack och hej, leverpastej!