Nu ska jag gnälla lite...
Anja har ett jättefint lekrum som hennes moster har inrett i Hitta Nemo/havs-tema. Såg ut så här när det var nygjort, nu är där lite mer grejor...
Skattkistan där hon har de flesta av sina leksaker, fiskenätet som fångat upp alla gosedjur (kan säga att det är så gott som fullt där numer), hennes myshörna med massor av kuddar och mobilen som förut hängde ovanför och så hennes hemmasnickrande spis/bänk gjord för att hon ska kunna sitta i sin stol och ändå nå fram till alla husgeråd och disk-prylar. Anja är inte så mycket i sitt rum och leker, av förklarliga skäl. Nog för att hennes assistenter är med henne där ibland, men det blir ändå inte så ofta. Bland hennes kompisar är rummet jättepopulärt och det gläder mig. Likaså de som hälsar på oss för första gången som överöser oss med beröm för det fina lekrummet. Det är roligt att höra, även om jag inte kan ta åt mig äran för speciellt mycket därinne...
De flesta barn som är här och leker är jätteduktiga att plocka undan efter sig. Själklart förstår jag att alla grejer inte hamnar på rätt ställe, men de har i alla fall gjort sitt bästa. Vissa däremot bara tackar för sig och så ser det ut som en tromb dragit förbi därinne. I bästa fall bara därinne och inte i halva huset dessutom...
Det är ju ganska fort gjort att röja upp ändå, men gud ska veta vad jag önskar att det är mitt eget barn jag städar upp efter. Det skulle jag gladeligen göra flera gånger om dagen om det vore så. Men nej. Men jag vet inte, kasnke är det jag som inte förstår hur barn egentligen leker? Man kanske ska vålda sig igeom allt som finns för att alltid ska ha det nån annan leker med så man kan slita sönder det? Jag har ju som ingen erfarenhet av min egna dotter vad gäller barnlek nuförtiden. Fast jag tror mig ha ganska stor barnvana ändå...
Som nu senast när stormen Gudrun tydligen dragit förbi så gick locket till kistan (gammal ameriakkoffert som inte direkt var billig)) sönder totalt i gångjärnen. Trots att locket av säkerhetsskäl satt fast i väggen och inte gick att stänga har ett barn våldat så pass att h*n lyckats få igen det. Fästanordningen i väggen sitter kvar, men gångjärnet som var fäst i trä:et inuti kistan var ju inte förstärkt så där sprack det hejvilt:-( Nu står kistan där med locket igenstängt och jag hoppas för allt i världen att det går att laga (som pappan i huset får prova med)
Sedan detta hände har jag inte tagit mig för att städa darinne förrän nu ikväll och om inte det gjorde mig ledsen då, utan mer förbannad så blev jag det nu ikväll. En fastlimmad mössa på en docka är avsliten, verktygslådan som Anja fått av sin pappa låg i flera delar. Ja, innehållet förstår jag att det inte är så lätt att hålla där det ska, men själva lådan. Locket lyckades jag få dit på plats igen trots att nån måste ha klivit på den för den var så sned, men sedan äs själva stäng-spännet bortslitet med=( Anjas glittriga pompoms har nog snart inget glitter kvar eftersom dess trådar ligger typ överallt på golvet. Vad GÖR ungarna med sakerna? Ja jag skriver ungar för just nu står inte dessa varelser speciellt högt på min lista...Suck
Jag hoppas att detta inte avskräcker mina vänner med barn att komma och hälsa på, för som sagt, de flesta gånger städas det undan och hålls koll på barnen när de leker, men jag var bara tvungen att få skriva av mig lite. Förlåt...
Hej vännen,
JAG förstår att du gärna hade plockat undan efter Anja...... Jag förstår verkligen...
Jag har varit i din sits, och är kanske därför nojjig när vi är borta, vill hela tiden ropa:
- Ni är väl försiktiga!!
- Kom ihåg att allt ni plockar fram får ni plocka undan!!
Sen vill jag verkkligen att de städar undan efter sig, alltid!!
Om ni inte få till Amerikakofferten har jag en som vi inte använder en blå,som ni kan få ta!!
Kram Carola
Vad sorgligt det kändes att läsa att Anjas fina rum blivt ett slagfält. Känner dock igen det där du beskriver ang att saker förstörts av andra barn än sitt/sina egna. Känns väldigt ledsamt..och JA, man får faktiskt tycka illa om att sånt här händer. Tycker att vi (skriver vi för det borde vara en oskriven regel) föräldrar SKA städa efter våra egna barn, JÄMT! Går något sönder, så ersätter man det! Lite svårt kanske med er koffert kanske.. Hoppas dock att det löser sig med allt det trasiga, och att alla som hälsat på hos er, läser ditt inlägg, och tar åt sig av din önskan om att få ha Anjas rum helt och rent!
argbiggan har talat
Jag förstår din besikelse och att du är ledsen.
Jag håller med ovanstående, det ska bara inte få gå till så! Hoppas den fina kistan går att laga.
Sköt om dig!!
Finaste Helena.
1. Du har VERKLIGEN en talang för att skriva. Man sugs in i dina berättelser.
2. Saknar er...
3. Blir ledsen o förbannad av detta ditt inlägg...
Inte rätt o riktigt att saker ska gå sönder på det viset som tex kofferten. DET är någon illsinnad en som hållt på......
Sen tycker jag att de som kommer o leker ska ha i otanke att komma med mer respekt, utav den anledningen att Anja själv alrdig leker där.
//Emmis
Tack för er stöttning, men det känns lite bättre idag, tack och lov... Man får väl bli den elaka morsan annars och säga till på skarpen, haha!!
Hej Helena!
Jag känner igen mig precis i vad du skriver. Jag ber alltid mina grabbar städa när vi är borta men ytterst få städar här hos oss. Och alltid är det någon sak som är sönder när resten av barna dragit hem. Suck
Precis, men herre gud hur passet såg ut. Dom har ju verkligen zoomat in så det bara är huvudet som är med på passet, också verkligen stirrar man in i kameran. huvva....
Tvi vale!!!
Jag har tagit för vana att säga till barnen som är här att städa efter sig innan de går hem, det är alldeles för vanligt att föräldrarna inte bryr sig. Ibland rycker föräldrarna in och hjälper sitt/sina barn att städa, men inte förrän jag har sagt till ungarna. Hoppas verkligen att berörda föräldrar läser och ber om ursäkt och äve erbjuder sig att ersätta det som går att ersätta. Annars tycker jag att du ska förbjuda berörda barn att leka i Humlans rum nästa gång de kommer!!! Stå på dig!
ja men det kasnke jag hade kunnat gjort ;-) varför sa du inget föööör då? ;D
