mattjat

...att konservera sitt barn? Igår skrev jag ju att Anja hade haft föräldraledigt i helgen, men glömde skriva det jag hade tänkt då jag kom in på ett annat spår.
Jag hämtade henne vid sex-snåret igår kväll och fick hem en tjej som var gladare än en nybliven lottomiljardär. Hon var på ett humör som gjorde att jag fick hålla mig från att inte krama ihjäl henne. Glädjen lyste i ögonen på henne och hon "pratade" med hela kroppen. Hela kvällproceduren gick galant och hon sonmade i sin säng vid halv nio. Jag hade kunnat göra vad som helst för att få konservera de där timmarna för att ha att ta till när allt känns hopplöst. Min älskade lilla tjej!!!

På förmiddagen när vi var och skulle lämna bilen i Sundsvall ställde vi oss frågan:
- Vad gjorde man förr när inte GPS fanns? Och inte mobilen så man kunde ringa och fråga om vägen....
Först skulle vi då till en OKQ8-mack för att hämta ut hyrbilen vi skulle ta oss hem med. Den hade vi inte hittat utan GPS. Visst, vi hade ju kunnat kolla eniro eller hitta.se för att få en vägbeskrivning, men det vete tusan om det hade hjälpt för att komma fram på rätt mack. Mitt i gröten typ på en tvärgata låg den. En ganska stor mack, men för en som inte har Sundsvall som "hemmastad" kändes det som att den inte låg så strategiskt till. Trots GPS förstod vi inte på en gång hur vi skulle ta oss därifrån. Men vi lyckades med det i alla fall och nu skulle vi vidare mot Sundsvallslacken, som då först och främst inte ligger direkt i Sundsvall utan har postadress Kvissleby. Mamma hade förklarat för Stefan hur man skulle köra och när man passerat Stroviks Herrgård var det bara att ta vänster. Och missade man det kunde man ta nästa vänster. Jag körde nu efter Stefan i hyrbilen som INTE var en automat, han hade GPS:en så det var ju mest logiskt att han körde först. I en stor korsning där vi skulle svänga vänster inser han att det nog inte var här vi skulle svänga, utan i nästa korsning. Kan tillägga då att vi båda låg i fel fil och att det hunnit bli rött från vårat håll. Ingen som såg oss kunde nog undgå att det var Följa John som gällde. Stefan rädda sig ganska smidigt ur situationen, men jag med en manuell låda hoppade mig över till nästa fil innan jag fått i ettan och kunde rulla vidare. Okej, vi var på rätt köl igen och rullade vidare på E4:an åt rätt håll. Någon Herrgård såg varken jag eller Stefan till och när GPS:en sa att vi skulle svänga om 0 meter fanns ingen väg att svänga på för avtagfilen för vänstersväng var så lång så det var en bra bit fram. Där stod vi som var med i den här Följa John-leken och och såg på när lastbilen som ett bra tag låg efter mig och skulle ta av på samma ställe brassar förbi och svänger en bit längre fram. FöljaJohn-tåget åkte efter, över en gammal järnväg, in på ett gammalt industriområde (observera att vi nu är på en grusväg) kändes som att nåt MC-gäng skulle kunna ha sitt hak i nån lokal där lite undanskymt. Kändes också som att vi var på väg in i skogen men då skulle man svänga tillbaka och in på ett inhägnat område och vips var vi framme. Det här stället såg inte alls lika sunkigt ut och jag kan lova att vi inte hittat rätt utan GPS eller telefon.... men det är klart, på den tiden det inte fanns, fanns väl knappt en bil som behövde fixa en tillknycklad dörr heller!
(hamnade nästan på en privat gård när jag skulle därifrån också...)