Jaha, då var det roliga gjort
Fast jag vet inte jag om det egentligen var mer ångestfyllt och jobbigt än roligt. Finns ju såå mycket att välja mellan. Har velat fram och tillbaka väldans massa gånger men till slut blev det den jag fastnat för först av alla. Det brukar ju vara som bäst det...
Den nya telefonen har kommit också. Alltid kul med nya saker, men när det tar 2-3 dagar att hitta igen en ringsignal blir man lite smått irriterad. Tur E hade sin dotter att fråga idag så vafr det problemet ur världen. Instruktionsbok? Näe...
Nu när jag tänker efter kanske det på samma ställe mina två foton hamnat som försvann hux flux. Måste kolla det.
För övrigt hankar jag mig fram som en halt gammal gumma med värk både här och där. Armar, ben, axlar och om jag känner efter riktigt så har jag nog lite ont i magpartiet också. Så går det när man tror sig orka mer än man gör. Jag pratar alltså om gympan i måndags. Jodå, i ett svagt ögonblick (måste haft en blackout eller nåt) fick jag för mig att jag skulle dra iväg på ett måndagspass. Sen blev jag och tänkte vända när jag såg att klockan på skolan visade 3 minuter över halv. Ville ju inte komma insläntrande på det viset. Men tog mitt förnuft till fånga och gick in i alla fall, tyvärr, kan jag väl kanske säga så här i efterhand. För trots att jag blivit intalad vid ett flertal tillfällen att man gör alla övningar efter egen förmåga tror nån del av min hjärna att jag fixar det, alla andra orkar ju. Efter 1,5 uppvärmningslåt, varav den halva springandes, var jag totalt knäckt!! Mina stackars ben ville inte ta ett steg till så det var bara ett att göra och lyssna på dom och vila ett tag. Men sedan kom jag igång igen, denna gågn efter min egen förmåga. Tydligen var det redan kört ändå för inatt har jag haft väldigt bestyr när jag klivit upp och ner ur sängen, för att inte tala om att ställa mig upp eller sätta mig på en stol. Det blir snarare att jag dunsar ner.
Men på något underligt vis är det trots allt ganska skönt att ha träningsvärk, om än att det kunnat vara i en kroppsdel i taget!
Men hallå där - ringar? Vankas det bröllop? Man får gratulera! :)
Det var jag som skrev föregående inlägg men namnet kom av nån anledning inte med! /Kickan
Håller med om att det på ngt konstigt vis är skönt med träningsvärk, ibland måste man tom hålla sig i handfatet för att kunna sätta sig på toaletten =/...vilka ringar blev det nu då?
Jo, Kickan, det är väl som dags nu! På Pingstafton...
Maria: Det blir svårt om jag ska hålla mig i handfatet när jag sätter mig på toa! Undrar var jag har ont om det ska gå vägen?!?
Maria: Det blev fina ringar...de vi tittade på i broschyren!
Jag har samma krämpor som du beskriver... Huvva, man måste riktigt ta emot sig (eller ta mod till sig) innan man vågar sätta sig ner...för AJ vad det känns. Vi syns väl på måndag igen, om inte förr?!
Men, ja, hallå!?!?! Varför har jag missat det?? Eller har det varit hemligt?? Men, gud va kul!!! Stort grattis till er båda!!!
Glöm inte att gå i trappor, gärna nerför! Det såg hur roligt ut som helst när du skulle ner för trappan efter vårt fika!!! Ring mig nästa gång så tar vi en fika till och går lite i trappor, hahahaha
