mattjat

....men jag har ju fullt upp med att vara FRU! Och vet ni? Det känns riktigt bra!!
Men det är klart jag slita mig en stund från det och ägna mig åt mina kära läsare på bloggen!

För det första, hur stor är sannolikheten att man ett år i förväg väljer ut den varmaste dagen i maj 2009 och typ den enda utan blåst? Ganska bra gjort va? Hade nog att göra med att jag införskaffat 3 olika sjalar att ha över klänningen om det blev kyligt. Men hade jag inte haft någon alls så lär det ju ha blåst småspik och ösregnat. Så nu har jag tre sjalar i olika material och färg. Alla lila dock, men olika toner... Kanske man får användning av någon av dem en dag, vem vet?

Dagen började i alla fall med att vi vaknade av att Anja låg i sin säng och skrattade....ganska trevligt sätt att vakna på sin bröllopsdag! Fast jag blev allt lite besviken när jag insåg att jag inte hade minsta lilla fjäril i magen =( och inte kom det några nämvärda senare heller...
Efter dusch och plock och sök en stund på morgonen kom skjutsen som körde mig, tärnan och fotografen till frissan.

  

Nästan 4 timmar senare hade de fått någorlunda ordning på både tryne och kalufs och pappa och min blivande kom och hämtade mig.

 

Iväg det bar till kyrkan och dess närområde för en timmes fotografering i solgasset. Det var ju inte det mest exemplariska vädret att fota i, tyvärr, för det blir ju så mycket skuggor i solskenet. Och blev det inte skuggor, ja då stod man ju och kisade mot solen istället. Hmm...
         

Sedan stod vi där, sida vid sida och lyssnade på klockringningen. -Du får hålla takten!  var det sista Stefan som ogift.
Dörrarna öppnades och vi tog sikte på altaret till tonerna av Änglagård. Jag kände hur det pirrade till lite i ansiktet när allas blickar var vända mot oss och jag kan inte påstå att jag hörde så mycket av musiken just då.
Vigselakten gick fort och smärtfritt. Både jag och Stefan sa JA (trots att inte många hörde Stefans i mina öron kraftfulla svar) och vi blev man och hustru. Emil sjöng de låtar vi valt ut: "Det är hon" och "Du behöver aldrig mer vara rädd" och Lennart kompade. Plötsligt var allt över... Vi tågade ut till Lennarts tolkning av Concerning Hobbits på flygeln, såå fint!



Utanför kyrkan väntade en svart Cadillac, vilken var utrustad med en stor röd ros jämte två glas och en flaska skumpa i baksätet. Detta var verkligen pricket över i:et och det var skönt med en stunds avkoppling på tu man hand innan vi anlände till festlokalen.



Kvällen fortlöpte med god mat, en del tokigheter/spex och bra musik. Vi hade valt ut de bästa tänkbara som toastmasters och de gjorde verkligen ett toppenjobb! Jag kan nog utan att ljuga säga att alla hade toppenkul. Bandet 5 pojkar fick igång de flesta och vi dansade till långt inpå natten. Klockan var 03.00 när vi låste dörren och åkte hemmåt. Uppe i varv som vi var satte vi oss nere i hallen där det alltid är svalt och öppnade presenterna vi fått. Detta var helt otroligt...som alla hade kostat på! Tack alla!

Nu är det över... Eller: Nu börjar det....