mattjat

Jag tror att jag lever. Det ser nästan ut som så när jag ser efter i spegeln i alla fall.
Det ligger mycket fokus på bröllopet nu. Bara 1 ½ vecka kvar nu och listan på kylskåpsdörren är lååång och avbockningarna är fåååå. Där står allt med. Exempelvis;
*knyta slips
*stryka skjorta
*limma rosett som ha lossnat från min ena sko
*öva att gå i kyrkan
*hämta nyckel till lokalen
*prata med än den ena, än den andra (musiker, catering, chaufför, kyrkvaktmästare, tärna, toastmaster...säkert nån fler med)
*gå in skorna
*fixa klänning till Anja
Jaa, listan är ca en A4 lång med teckenstorlek 12 så det säger ju endel.

Möhippan är i alla fall överstökad så den biten kan jag släppa nu. Bilder kommer INTE sedan. 
Förra helgen hade vi bjudit hem (eller jag då, Stefan visste ju att det inte skulle bli nåt av med den saken) en familj på middag och redan efter lunch skulle H och barnen komma upp eftersom fadern i familjen knegade. Jag hade tack och lov hunnit ta en dusch på fm, men inte mer än så. Mamma kom förbi också och ville ha en kopp kaffe, men det gör hon ju så ofta så det var inget konstigt. Strax efter ett (tror jag den var) dyker H upp med två stycken i släptåg och dessa tu var INTE hennes döttrar, nehej du... Jag såg dem komma med stadiga steg på uppfarten och fattade direkt att nu är det kört. In på toaletten och låste dörren, genom vilken jag ropade att: -Jag kommer inte ut!!
Insåg dock ganska snart att det inte var nån idé att sitta där på toalocket och vänta, jag skulle ändå inte kommma undan.
Slängde på mig lite mascara i all hast och gläntade på dörren varvid blixtrarna haglade (ja nästan i alla fall)
Det skrattades och jublades och då hade jag ännu inte fått på mig den oerhört vackra klänning som nästan (läs inte alls) passade mina volanger och den spetsgardin som var trädd på ett diadem. Kan ju säga att jublens ljudnivå ökade markant när jag klev ut från badrummet i min nya outfit.
Fick en lista med saker jag skulle packa ner också med allt från badkläder till sovsäck, tändstickor och mössa. Blev en hel resväska innan jag var klar.
Iväg det bar och jag hann nog inte mer än spänna fast mig i bilen, få en cider i näven så skulle jag knäppa loss mig och gå in på ICA och köpa en glass. Skojigt värre... Sedan bar det av mot stora staden Östersund. I bilen på väg dit får jag ännu en lita med uppdrag där jag skulle fotografera mig själv tillsammans med allsköns ting. En älg, en kundvagn, en lyktstolpe, en singelkille, en cykel, en pensionär, ja, ni fattar....spridda skurar.
Efter en snabb pinkpaus på militärens övningsomräde strax innan stan stannade då bilen framför stora kyrkan. (även en sådan skulle dokumenteras på bild) Där i en närliggande park sitter systeryster och kusiner vitaminer och väntar med picknick och vi sitter där ett tag och mår gott. Jag lyckas fixa de flesta av fotouppdragen också; Gjorde flera flugor på smällen vid två tillfällen då jag hittade en kille med skägg som även var pensionär och en kille med långt hår som även var singel=)
Vidare bar det iväg mot bowlinghallen och alla som någon gång har bowlat vet att det brukar bli ganska varm därinne. Tänk er då linne, leggings,  långärmad lång klänning i ett inte så svalt material. En långärmad kofta utanpå det och dessutom en gardin på huvudet!! Säger inget mer än att jag som sig bör tog sistaplatsen även denna gång.
Därefter var syster tvungen att avvika då hon skulle iväg på nattjobb, men vi andra styrde kosan tillbaka mot The Hammerbeach där jag fick ögonbilndel medan de försökte köra runt mig så jag inte skulle veta var vi var. Detta lyckades dom inte alls med, ty jag vaar nog alldeles för nykter för att känna av alla gupp och svängar, så jag insåg ganska snart att vi var på väg till Skaltjärn. Där väntade middag (21.30) och sedan ett varmt och skönt bad i vedeldad badtunna. Kvällen avslutades med en stunds surr av 6 stycken av det varma badet dåsiga tjejer och jag blev avlämpad hemmavid runt midnatt...
En toppendag fick jag och det ska ni ha stort tack för mina vänner!!

Nähä ni! Med tanke på uppdateringsstatistiken här på bloggen är det väl lika bra att jag erkänner, både för mig själ och er andra, att här lär nog inte bli nåt mer skrivet innan jag har blivit FRU. Men man vet aldrig. Jag  kanske gör er förvirrad och skriver igen redan i morgon!
Tack och godnatt!